ultralång-SM
Oj jäklar, känns som jag satt framför datorn och skrev senast igår! Men det gjorde jag definitvit inte och det kan min kropp vara alibi till. För gårdagen spenderades 3,5 h ute i skogen!
I lördags åkte familjen + Håken ner till göteborg. Vi lämnade väskorna på rummet, chillade lite och åkte sedan vidare in till centrum där vi mötte upp Christian och Victoria för att gå ut och käka (som resulterade i att äta på resturangen vi käkade på sist vi var i gtb då mamma och örjar förlovade sig, pyspys!).
Söndagen erbjöd vackert väder, vilket kändes bra med tanke på att man inte hade någon som helst anning hur långt tid mitt försa "ultralång-sm" skulle ta...
Masstart, alla sprang super fort och försvann på momangen! Så jag lullade runt i skogen i total ensamhet, mötte inga människor på flera km, hade lite små problem i början innan jag kom in i självaste loppet men sedan gick det bra, tills.... Tills jag kom fram till 12.e kontrollen och skulle vidare till nästa. Jag vet inte alls vad som hände på vägen dit. Det enda jag vet att jag besökte varenda sten i området som inte hade min kontroll, jag höll på att bryta ihop flera gånger, och jag började bli stressad av tid. Men tack vare min envishet om att fullfölja detta lopp så hittade jag den tillslut. Men det visade sig att den tagit ca 30 min längre tid för mig att ta för att jag höll på att virra omkring i ingenstans, mot vad det hade tagit för mig i vanliga fall!
Efter det gick det bra, gjorde en liten bom på slutet så jag började panika för att jag höll på att närma mig maxtiden...
Men jag klarade det och jag är stolt över det!
Tror banan var på knappa 11 km, när jag kom i mål hade jag sprungit 16! Så lite runt vägval är det inte så svårt att lista ut att det blivit.
Jag kände aldrig hur trött jag egentligen var förens jag kom till sista kontrollen och de började skrika på mig (och de använde mitt favorit smeknamn som jag instiffat: HULKEN) och då kände jag att det verkligen inte fanns någon energi kvar. Så det var ju inte jättekonstigt att jag mådde piss resan hem. Illamånde, ont huvudet, kroppen osv osv. Så jag kan erkänna att det var förjäkla tungt att komma ur sängen i morse. Och trappor och jag är idag inte de bästa vännerna..
ylva!
- såhär cool känner jag mig idag, och lite som en cowgirl i gången!